Jag satt och trummade med fingrarna mot den blanka träytan. Utanför fönstret stod regnet som spön i backen. Hade jag haft tillåtelse hade jag för länge sedan lämnat huset och bara gått runt ute i regnet. Jag längtade efter att få känna de kalla dropparna mot min hud och att få känna dem rinna längs min ryggrad. Nu var det tyvärr så att jag inte fick. Anledningen var den att hur mörka molnen än var så var det fortfarande mitt på dagen. Även om man inte kunde tro det så sken solljuset osynligt genom molnen = garanterade brännskador = om man är medveten om det så är det en garanterad idioti. Jag suckade uppgivet och drog min hand genom håret. Långsamt lät jag mina naglar lätt rispa mitt huvud.

"För i helvete", svor jag lågt. För att försöka komma undan begäret efter att få gå ut reste jag mig upp och lämnade rummet. Jag kunde trots allt sitta vid ett fönster men inte gå ut. När jag lämnade rummet var jag noga med att stänga dörren efter mig. Därefter klev jag in i ett totalmörker. Där fanns inga som helst lampor, alla persienner var nedrullade medan gardinerna var fördragna. Alla springor mellan dörrarna var täckta med någonting. Det var så mörkt som det kunde bli. Tack vare min ovanligt goda syn kunde jag ändå orientera mig fram. Nåväl, så gott som. Flera gånger snubblade jag över olika föremål som jag inte såg. Varje gång fick jag kväva en svordom genom att stoppa handen för munnen. Efter mycket om och men hade jag slutligen lyckats ta mig hela vägen till andra sidan lägenheten. Där slog jag mig ned i den breda soffan. Alldeles framför dörren och fönstret ut till balkongen låg en lång, svart kista. Jag kunde inte kväva impulsen att sparka till den.

"Ge fan i det där", hördes en kvävd och väsande röst. Med ett stort flin i ansiktet sparkade jag till den en andra gång, hårdare. En lång rad med svordomar följde innan kistlocket långsamt lyftes och föll åt sidan. Snabbt förflyttade jag mig till den andra soffkanten. Där vände jag ryggen mot och såg istället ut i den mörka hallen. Jag låtsades vara fullkomligt uppslukad av det jag betraktade. Ingenting i ärlighetens namn.

"Jag varnade dig", väste en ilsken och något morgontrött röst. Jag vände mig långsamt om och spelade förvånad.

"Jag förstår inte vad du menar", svarade jag med lätt uppspärrade ögon. Han hade ännu inte lämnat kistan utan bara satt sig upp. De ilsket röda ögonen var som klistrade på mig.

"Det gör du visst, spela inte dum." 'Spelar', tänkte jag frågande. 'Jag spelar inte alls.' Jag höjde ögonbrynen lite och fortsatte att betrakta honom. Det hade dröjt flera månader innan jag hade vant mig vid hans onaturliga ögonfärg. Innan dess hade det känts som om han såg rakt igenom en.

"Du har inte alls varnat mig", sade jag något utmanande. Jag var väl medveten om att hans morgonhumör aldrig var det bästa. Trots det fann jag det väldigt roande att retas med honom. Innerst inne visste jag att han aldrig skulle vrida nacken av mig. Även om det var nära vissa gånger.

"Jag gjorde det nu", sade han med samma släpiga och hesa röst som alltid. Sekunden därpå flög han upp ur kistan och lyckades slå omkull mig så att jag sjönk ned från soffan och ned på golvet. Därmed låg han över mig för att förhindra att jag skulle ta mig därifrån. Jag andades tungt med ett dumt flin på läpparna.

"Du är så lättretad", skrattade jag och försökte lyfta på händerna. Detta var då omöjligt eftersom han hade höll dem nere med sina egna händer.

"Dessutom är du så söt när du blir arg", fortsatte jag men han själv rörde inte en min.

"Inte roligt", morrade han.

"Men det är ju sant ju..."

"Ett ord till och du vet vad som händer."

"Men...", började jag men bet mig i tungan när jag insåg att jag redan då hade sagt för mycket. Inte för att jag blev egentligt rädd, jag brukade ändå tycka om det hela. Att jag sedan blev sängliggandes några timmar var mindre roligt.

"Jag varnade dig", fortsatte han morra innan han sänkte sitt ansikte mot min hals. Mina redan tunga andetag blev tyngre. Flinet på mina läppar slocknade en smula men försvann inte helt. Jag stirrade stint upp i taket. Det fanns inte så mycket mer jag kunde göra.

"Passa dig", mumlade jag och vred lite på huvudet så att jag lyckades nafsa honom lätt i örat. Han besvarade det genom att fnysa innan han placerade sina läppar på min hals. De vassa hörntänderna skrapade mot min hud. Flera rysningar sprang längs min ryggrad. För enkelhetens skull släppte han mina armar. Genast lade jag dem kring hans nacke. Lika direkt flätade jag in mina fingrar i det långa, svarta håret.

"Tänker du bita mig", mumlade jag i hans öra samtidigt som jag blåste lätt i det.

"Mhm", svarade han och i samma stund kunde jag känna de långa tänderna penetrera min hud. Jag drog häftigt efter andan och armarna spändes kring hans nacke. Därefter slappnade musklerna av och jag sjönk ihop som en mjölpåse. Jag stirrade fortfarande upp i taket men jag andades mycket lättare. Den berusande känslan av att vara drogad började sakta att fylla min kropp.

Dessa saker (bortsett från små saker som mat och godis) köpte jag i England:
             

Idag lämnade vi England för att åka hem till Sverige igen. Vi steg upp kring 7 - 8 för att äta frukost sedan packade vi ned det sista av våra saker och gick ned till receptionen för att checka ut. Tack vare att en snäll själ hjälpte oss boka en taxi som skulle komma och hämta oss på morgonen för att köra oss till flygplatsen så behövde vi varken ringa själva eller vänta särskilt länge. Vårt bagaget stuvades in i bilen och sedan startade vår färd till Luton. Denna resa tog någon timme och när vi väl var framme så insåg vi att de enbart tog emot kontant betalning och att vi inte hade tillräckligt löst för att kunna betala för resan. Så jag fick springa snabbt som attan till närmsta automat (jag visste vart det fanns en eftersom vi hade gått förbi den när vi anlände hit) och ta ut så att vi kunde betala chauffören. Därefter gick vi in på flygplatsen och checkade in vårt bagage. Även den här gången kunde vi checka in handbagaget gratis vilket jag var väldigt tacksam över eftersom det var väldigt tungt att släpa runt på. Sedan gick vi genom tullen och självklart skulle det ta hundra år att få igen Fliis och mina saker som skulle "röntgas" så att vi fick kallsvettas lite över att de kanske hade funnit något "olagligt". Men till slut kom de ut utan anmärkning och vi kunde gå vidare till taxfreen. Där köpte Flii något till sin far och vi gick därefter ner till vår terminal. Där lämnade dock Emma och jag Flii eftersom vi behövde gå på toa så vi fick gå tillbaka en bit för att hitta till toaletterna. När vi gick tillbaka till terminalen sedan så hade en kö bildats på vägen ned och det var nästan bud på att åka ned till Pisa istället för Danmark då den kön åtminstone rörde på sig. Till slut kom vi i alla fall ned och vi kunde sakta men säkert ta oss ombord på planet. Till skillnad från resan till England så lyckades jag ta mina tabletter med ett mindre mellanrum än tidigare så jag satt nästan och halvsov på resan hem. Hade jag bara tagit en tablett till så hade jag garanterat sovit hela vägen. Men vi kom fram med liven i behåll och vi behövde inte alls vänta länge på att vårat bagage skulle anlända. Därefter var det bara att leta oss ned till tågstationen för att vänta på ett tåg till Sverige. Till min stora förtret så var det en enorm mängd människor som skulle med samma tåg så vi fick verkligen trängas den lilla biten mellan Kastrup och Malmö. Men väl i Malmö väntade mor min på oss så att vi åtminstone kunde åka bil sista biten. Och därmed var vår Englandsresa definitivt över.

Idag var den sista heldagen vi hade i England sedan vi kom hit. Därför bestämde vi oss för att idag skulle bli dagen då vi bara gick och shoppade saker vi ville ha. Vilket i sig egentligen inte var särskilt välplanerat eftersom det är en söndag och även här i England så är affärerna öppna lite som de själva vill. Men vi åkte in runt tolvtiden för då skulle de flesta affärerna vara öppna och började gå runt lite. Vi var bland annat inne på Primemark (en helt enorm klädesaffär) där jag köpte en kudde med Hogwarts-motiv och två paket strumpbyxor. Sedan var vi inne i minst två bokaffärer (jag kommer inte ihåg namnen på någon av dem) där jag på ena stället köpte Stephen Kings Firestarter och "An Atlas of Tolkien" av David Day och på det andra köpte jag "The Hobbit, An Unexpected Journey - The Official Movie Guide" av Brian Sibley. Medan vi ändå var i närheten så tog vi oss också en sväng in på Forbidden Planet där jag köpte en bok om karaktärerna i The Hobbit. När klockan sedan började dra sig mot kvällning så letade vi upp en pub där vi åt middag för att efteråt kunna dra oss tillbaka till hotellet nöjda med våra inköp.

Eftersom Harry Potter studion låg en bra bit (Watford) från vårt hotell så bestämde vi oss för att vi enbart skulle lägga den här dagen på den turen. Men eftersom vår tur skulle gå på eftermiddagen så spenderade vi förmiddagen på hotellet innan vi gick ned till tunnelbanan för att komma in till London och därifrån ta taget ut till Watford. Från tågstationen tog vi bussen som enbart går fram och tillbaka mellan hållplatsen och studion. Väl där var det fortfarande någon timme kvar tills vår tur skulle börja så vi tog oss en fika och kikade sedan in i shopen för att slå ihjäl lite tid. Till slut började vår rundtur. Först och främst fick vi en genomgång om vad som var tillåtet och inte tillåtet, sedan fick vi se en kort film där skådespelarna beskrev hur det var att filma och jobba på de åtta olika filmerna. Därefter klev vi in i "Stora Salen" där vi fick ytterligare en kort genomgång innan vi fick gå vidare själva och kolla på all rekvisita som faktiskt användes i filmerna. Det var verkligen en hel del att kolla på och ta in. Jag tog nog fler bilder här än någon annanstans under hela Englands-resan. När vi hade gått igenom ungefär hälften av turen så passade vi på att äta i deras restuarang som de hade där och vi testade också "butterbeer" vilket jag ansåg var rätt vedervärdigt. Därefter travade vi glatt genom resten av turen som var minst lika intressant som den första delen om inte ens lite mer faktiskt. Självklart slutade turen med att man kom ut i shopen i vilken vi spenderade ytterligare någon timme med att vela fram och tillbaka mellan olika saker. Men det slutade med att jag köpte (bilder kommer i ett senare inlägg) ett glas, en bok om karaktärerna i Harry Potter, ett trivia spel och Bertie Botts bönor i alla smaker. När vi alla var klara så tog vi bussen tillbaka till Watford, tåget tillbaka till London och tunnelbanan tillbaka till Ilford och sedan gick vi sista biten tillbaka till hotellet. Det var rätt sent när vi äntligen kunde slå oss till ro igen.                                          

Idag passade vi på att slå flera flugor i en smäll. Vi började med att ta Madame Tussauds. När vi först kom dit var det världens kö och vi kunde inte riktigt se om den här kön faktiskt ledde till Tussauds eller om det var något annat. Så vi lämnade Emma i kön och gick sedan fram för att se vad folk köade om. Självklart var det till Madame de skulle till. Dessutom fanns där inte bara en kö utan två stycken, en för de som skulle köpa biljetter där och en för de som redan hade biljetter (som vi). Då vi kom tillbaka till Emma så hade kön blivit ännu längre så det vr ju bara tur att vi hade lämnat henne för att hålla en plats för annars hade vi hamnat väldigt långt bak. Men trots att vi hade kommit dit "tidigt" så fick vi köa i mer eller mindre en timme innan vi kunde komma in. Handen på hjärtat så måste jag nog ändå säga att Madame Tussauds är lite överskattat. Det var inte riktigt alls som jag hade tänkt mig och ska jag vara brutalt ärlig så förstår jag inte varför hälften av sakerna ens var där. Till att börja med så hade jag förväntat mig att det skulle vara betydligt fler dockor än vad det var. Sedan var det väl lite roligt med "Sherlock Holmes-rundan" (som de öppnade samma dag som vi kom dit) även om jag inte ansåg att det riktigt hörde hemma där. Sedan fick vi "åka" en liten tur som tog oss igenom Londons historia. Vet inte vad jag ska tycka om det. Därefter hamnade vi på någon 4D-uppvisning med The Avengers, eller vad det var, som jag heller inte förstår vad den hade där att göra även om den var lite lätt underhållande. Därefter kom vi ut i Souvenirbutiken där ingen av oss köpte någonting.

När vi till slut var klara med Madame Tussuads så var klockan redan rätt mycket så vi bestämde oss för att ge oss av till London Dungeon direkt. Efter en kort tunnelbanetur så kom vi ut vid Big Ben och Westminster Abbey. Efter ett par bilder på dessa så gick vi över bron och ner mot London Eye eftersom Dungeon skulle ligga där i närheten. Även här fick vi köa i nästan en timme innan det började hända saker. Tyvärr fick man inte ta några bilder här (även om det skulle ha varit svårt för det var väldigt mörkt hela tiden) så jag har inget att visa upp. Men jag tycker absolut att London Dungeon var prisvärt och tycker att man ta den här turen även om den ska vara lite "läskig". Man fick gå runt väldigt mycket och det var inte särskilt mycket sittande så man behövde ett par pigga ben för att orka med. Inte nog med att det var interaktiva föreställningar där de tog upp folk bland publiken utan det var lite "åkturer" också. Den ene var att man fick åka i en liten "båt" på en vattenslinga i totalt mörker medan det hände saker och ting runt omkring en och den andra var en fritt fall som benämndes som en "hängning". Otroligt roligt var det och jag skrattade nog mer än vad jag blev skrämd. Dessutom hade jag turen att aldrig bli vald att delta när de drog upp folk på "scenen" däremot hade varken Emma eller Flii samma tur. När rundan sedan var över så åt vi på McDonalds som låg precis intill innan vi drog oss tillbaka till hotellet.