Yoda är min 1½ årige (i skrivande stund) Dobermannhane. Jag köpte honom som valp vid 8 veckors ålder och då var han inte mycket större än en Chihuahua på dryga 2 kg. Som man kanske kan förstå så var han otroligt liten och mager för att vara en dobermann i den åldern (normalvikten brukar ligga på 8 kg vid 8 veckors ålder). Men oavsett vad så var han åtminstone frisk. Dock tog det ganska lång tid innan han ens fick ett namn. Först hade jag tänkt att han skulle heta Sam. Sedan fick jag vet att hos uppfödaren så kallade de honom för Frank, så jag tänkte att han kanske kunde heta det istället. Men det kändes aldrig rätt så jag började fundera på något nytt. Bland annat for namnen Bombur oh Azazael genom mitt huvud men rätt uppenbart är det att det inte blev dessa namn heller. Till slut tröttnade jag på att leta efter namn och tog första bästa jag hittade på en "hundnamn-sida", och Yoda blev det.

Jag vet inte om Yoda följer rasstandarden när det kommer till en dobermanns psyke men han är väldigt mycket hund att ha att göra med. När det kommer till träning så gör han aldrig något på första försöket utan att undra varför han ska göra det. Dessutom är han så otroligt osäker så råkar man säga "nej" för att han är på väg att göra fel så stänger han av och vill inte fortsätta med, oavsett vad man än höll på med. Efter att ha testat tusen olika metoder så har jag till slut hittat en som passar Yoda bäst, klicker med positiv förstärkning. Men oavsett hur mycket träning jag lagt ned på honom så är han fortfarande en ouppfostrad odåga. Speciellt med tanke på att jag tränat fot med honom enda sedan han var valp och han kan fortfarande inte gå mer än tre steg fot innan han kutar iväg igen. Ibland är han ordentligt billig.

Trots att han var frisk som valp (och är frisk nu) så har vi varit inne hos veterinären sjuttielva gånger redan. Första gången var för tolv veckorssprutan, andra gången var en hälsoundersökning, sedan skar han sig i ena tassen så att han fick åka in och sy därefter med ett återbesök för att få bort stygnet, efter det blev han matförgiftad efter att ha satt i sig en hel tub kaviar med metall och allt. Därefter började han halta ordentligt på ett framben så vi fick kolla upp det och han fick smärtstillande, sedan kemisk kastrering med ett årssprutan samt ytterligare en undersökning då han hade börjat halta igen. Allt detta på mindre än ett år. Nu ska han snart iväg och röntga höfter och armbågar och därefter kastreras på riktigt. Efter det så hoppas vi på att vi kan ta det mycket lugnare på veterinärfronten.

Allt som allt så är Yoda riktigt jobbig att träna och promenera med. Inne är han dock mer eller mindre en ängel även om han då och då hittar på lite djävulskap. Så man kan väl säga att han är en riktig Dr Jekyll och Mr Hyde. Men oavsett vad så tycker jag om honom när han väl är lugn haha.