Harry Potter and the Cursed Child,
av J.K Rowling, Jack Thorne, John Tiffany.
 
Den här boken utspelar sig 19 år efter slaget om Hogwarts och den här gången är det Harrys yngste son Albus som är huvudpersonen. Tyvärr är inte allt som det ska mellan far och son vilket ligger till grund för det invecklade händelseförlopp som är handlingen.

Okej först och främst ska ju denna ”bok” inte riktigt räknas som en ”bok” då det är ett manus och därmed består den mestadels av repliker och inga detaljer. Däremot är den fortfarande läsbar och man får upp scenerna i sitt huvud, det enda som krävs här är att man utnyttjar sin egen fantasi lite mer än i de tidigare böckerna. Hyfsat lättläst skulle jag absolut kalla den. När det kommer till handlingen dock så är det en hel del man måste försöka få grepp om. Det enda ord jag kommer på som skulle kunna beskriva den är ”mindfuck”. För det hängivna Harry Potter-fanet så är där många överraskningar att vänta och inte alla är värda att hurra över. Jag vet inte vad jag mer kan säga om den utan att spoila allt för mycket. Besviken ska jag inte säga att jag är för jag visste vad som var att vänta. Att det inte var en bok och att det skulle vara väldigt magert med detaljer. Men handlingen, det som händer… det får ”boken” att kännas mer som en fanfiction än något som Rowling själv deltagit i. Det händer alldeles för mycket vilket gör att det är svårt att få grepp om någonting. Vissa av sakerna skulle aldrig ha blivit skrivna från första början. Men för livet för läsaren, haha!

3/10.